söndag 29 mars 2009

Uppgift 3

Det var Babi som kom med den stora nyheten att ”de” ska lämna Afghanistan. Dem han syftar på är förstås på är de sovjetiska soldaterna som befinner sig i Afghanistan.

Snabb fakta:
”Efter en kupp 1978 tog kommunisterna makten, och 1979 invaderade sovjetiska trupper. I det krig som följde misslyckades Sovjetunionen att betvinga gerillan, och 1988–89 drogs trupperna tillbaka.” http://www.ne.se/artikel/1064656

Mycket har hänt sen sist och det mest skrämmande har hänt Laila. Hennes mor hade äntligen bestämt sig för att hon gick med på att flytta från deras hem, bort från kriget. De är var mitt uppe i packandet när Laila hör ett klirrande, nej, visslande ljud. Innan hon blir medveten om vad det var, smäller det, och hon flyger.
”Sedan slog Laila i väggen. Föll ner i marken. Över hennes ansikte och armar strömmade grus, sten och glas ner. Det sista hon var medveten om var att något dunstade ner i marken i närheten. En blodig klump av något slag. På denne klump tittade toppen av en röd bro fram genom tjock dimma. ” (s 190.)

”Klumpen” hon såg var sin far som dött. Det har även hennes mor. Rashid är den förste på plats och finner Laila levande, skadad men levande. Han bestämmer sig för att ta med hem där Mariam och han ska ta hand om henne, tills hon mår bättre. Det Mariam och Laila inte vet är vad Rashid planerar är att gifta sig med Laila. Mariam är helt emot det Rashid har bestämt sig för och ber honom att inte ställa Laila frågan. Men hon har inget att säga till om saken, han är ju ändå mannen.

När Laila befinner sig hemma hos Rashid och Mariam kommer en man, främling hem till dem för att besöka henne. Han har nyheter med sig. Tariq är död. Så är även hans föräldrar. Rashid passar nu på att utnyttja Laila när hon är så sårbar och tvingar Mariam ställa Laila frågan om gifte mål och förklarar att Laila troligen inte kommer överleva själv. Laila svarar ja till hans erbjudande och ”barmhärtighetsgärning” enligt honom.

Under omständigheterna gör Laila rätt i att tacka ja, men hon skulle förmodligen aldrig göra det ifall hon var medveten om att Rashid är så våldsam och maktberoende som han är.

Den situation jag fastnat för är på sida 185:

”Sedan ropade Babi från hallen där uppe. Han bad henne att genast komma upp.

”Hon har gått med på det!, sa han med en röst som darrade av tillbakahållen upphetsning. Vi ska åka härifrån, Laila, alla tre. Vi ska lämna Kabul.”

Plötsligt hände det. Hennes mamma hade gått med på det. Dom skulle iväg. Laila var så lycklig just då. Det händer faktiskt. Jag tänkte ”Yes”. Men så händer det hemska inte långt efter, och det var nog därför som jag fastnade för den situationen. Man trodde att kanske skulle det bli bättre nu.

/Fredrika

1 kommentar:

  1. Bra Fredrika! Intressanta tankar kring Rashids planer. Bra att du - återigen - väver in egna citat. Är det en medveten strategi från författaren, tror du, att få läsaren att tro att från och med nu kommer allt att bli bättre, för att i nästa stund slå hål på den illusionen?

    /Åsa

    SvaraRadera