lördag 21 mars 2009

Uppgift 3

"De ska lämna Afghanistan, Mammy! Det är faktiskt sant! -Ni två kan ju fira om ni vill. Men jag tänker inte vila förrän mujahidin håller sin segerparad här i Kabul." (s 151)
Det var Lailas pappa som kom hem och berättade att de sovjetiska soldaterna skulle återvända till sig och inte vara kvar i Afghanistan. Men griniga Mammy var inte speciellt glad över det för att kriget ändå fortsatte..

"Förlåt för allt, kraxade hon. Jag är hemskt ledsen. Det ska du vara, sa Mariam. Du ska vara ledsen."
Jag vet inte varför Mariam sa så, hon borde veta hur Laila känner sig. Hon har blivit helt annorlunda, hon kanske umgås så mycket med Rashid att hon själv har blivit rent ut sagt: knäpp. Jag trodde att Mariam skulle vara vänlig och hjälpsam mot Laila, för Mariam vet själv hur det känns att ”förlora” en familj. Mariam tar illa upp för att hon tycker att Laila har tagit hennes man. Jag undrar varför hon tar så illa upp, hon vill inte ens ha Rashid (har jag fått för mig) och han behandlar henne som skit. Hon kanske känner en viss avundsjuka på Laila, för att hon är ung och vacker, men det känns inte som att man känner Mariam längre i boken. I början var det mycket bättre, hon verkade vara en stark och snäll tjej. Men nu sviker hon mig! Hoppas att dem får en bättre relation senare. Mariam ville ju inte ligga under Rashid och sa att hon var glad att det inte var hon, men ändå är hon sur på Laila. Det kanske var för att Rashid gämnförde henne med en bil ”Volga” fick för mig att det var sämre än en Benz, eller har jag fel?

Ett litet citat som fick mig att få gåshud och började tänka på hur bra jag har det.
”Giti var död. Död. Sprängd i bitar. Till slut började Laila gråta över sin vän. Och alla de tårar som hon inte hade förmått fälla vid sina bröders begravning började strömma.” (sid.176)
Det citatet tyckte jag var hemskt, först dör hennes bröder, sen hennes vän Giti, sen hennes föräldrar och sen fick Laila reda på att hennes Tariq hade dött. Jag vet inte varför jag fastnade för just det citatet, men jag tycker att det är en sån fruktansvärd händelse, att vara med om att se sina närmsta försvinna. Hon har ju ingen kvar, och det är en rädsla som jag har. Att inte ha en enda kvar. Sen så kommer hon till en familj och har sex med en 60-årig gubbe och se Mariams kalla blickar mot henne hela tiden, usch vad hemskt! Hoppas hon håller sig stark, hon har ju trots allt en bit kvar av Tariq, som just nu utvecklas i hennes mage.
//Emmelie

3 kommentarer:

  1. Mycket bra skrivet Emmelie!
    håller med dig om ditt citat också.. tycker så synd om Laila nu efter allt som har hänt och det blir ju inte bättre att Mariam håller på sådär, för att Laila vill inte gifta sig med Rashid men det kan hon ju inte välja själv och hon vill ju leva satt det var ändå utvägen. jag skulle ha gjort likadant!
    //Caroline

    SvaraRadera
  2. Jag håller med till en viss del, eller ja, självklart borde inte Mariam vara så orättvis mot Laila, men på ett sett förstår jag. Så mycket besvikelse och förnedring som hon har inom sig. Kan man klandra henne för att hon tar ut det på något? Rashid kan hon inte straffa för då får hon stryck, så Laila blir hennes utväg att slänga ur sig all den ilska hon har samlat på sig genom alla år.
    Det är fortfarande inte rättvist, men är något i den här boken det?
    /fredrika

    SvaraRadera
  3. Bra Emmelie! Intressanta reflektioner kring Mariams reaktion; det ligger nog en hel del i vad du säger. Tycker du att Laila trots allt gör rätt som säger ja till Rashids erbjudande?

    /Åsa

    SvaraRadera