Uppgift 1

Till att börja med, Gud villkan bra bok :D..
Jag är helt fast i boken.
Jag blir helt tagen och får kalla kårar av den.
Känner med mariam och Lever mig in i hennes liv.


Mariam är en väldigt blygg tjej, som mäst följer strömmen.
Hon älskar sin moder väldigt mycke och hennes moder älskar henne.
Hennes mamma "nana" är en kvinna som för mycke länge sedan tappade tron på livet.
Hon kan inte riktigt svälja saningen och skyller de mesta på mariam.
Hon har blivit lämnad av mannen i sitt liv.
Hon slitter för deras överlevnad. alla mäniskor underviker henne..
Kan lixom inte göra annat en att va bitter, och ibland värkar hon ganska så elak men jag tror att hon Älskar sin dotter Mäst av allt och tänker sig inte riktigt för, Hon värkar inte häller kunna behärska sina vredes utbrott.

Mariams pappa är en svag man.
Han älskar oxå sin dotter väldigt mycke, men han vill inte ta hand om henne då han är rädd för att folk ska se ner på honom.
Eftersom att hon är en oäkting..
Hans 3 fruar fixar därför en man ått mariam som heter något på r.
Dom säger att han har pengar att försörja henne och att hon ska få flytta med honom.
Hon ber hennes far att göra något, men han sturrar bara utt i tomma intet.
Dagen efter blir det bröllop.
Och samma dag åker mariam och hennes man tillbax till hans stad 62 mil där ifrån.
Mariam oroar sig hela tiden att han ska ha sex med henne.
Hon är ju bara 15 år och han är 45.
Hon får ej gråtta i hans närvaro, och inerst inne är hon väldigt rädd för honom.
Det värkar ej som han vill att hon skall vara rädd, men han är en stor och grov man med mycke mörk röst.
Och han har all mackt över lilla henne.
Klart som fan hon e skraj..

Lär dig det här nu, min dotter, och lär dig det ordentligt: precis som en kompassnål alltid pekar mot norr, finner en mans anklagande finger alltid en kvinna. Alltid. (s. 13)

Allt sådant som hennes mor sa lätt då hårt och elakt och som en löngn för att avskrämma mariam och få henne att stana hos sin mor.
men hennes mor värkade ej villja mer en väl.
För i deras sammhälle var det så.
Mänen var det inget fel på, Dom bestämde.
Kvinnan var inte mer värd en skit..

Hon mindes något som Nana hade sagt en gång, att varje snöflinga var en suck från en olycklig kvinna någonstans i världen, och att alla de där suckarna svävade upp till himlen och bildade moln. Sedan bröts de sönder i små, små bitar och föll ljudlöst ner över människorna. "Det är för att vi ska bli påminda om hur kvinnor som vi lider", hade hon sagt. "Hur tyst vi uthärdar allt som drabbar oss." (s. 90)

Jag tycker att det är ett väldigt vackert citat till att börja med.
Det är även något man skulle kunna få höra en idag.
Samtidigt som nana inte menade något illa, tror jag att hon kan ha skrämt upp mariam väldigt mycke alla dessa hemskheter hon berätta..

Jag tycker mariam gjorde rätt i at bara gå från sin papa och inte ge han den sissta blicken, de tog hårdaren allt annat.

// Kimberly Lundin