Uppgift 1

Mariam, som är en av huvudpersonerna i boken, är dotter till Nana. Nana fick Mariam tillsammans med Jalil, en rik man med flera fruar och tidigare barn. Hon är hans tjänstekvinna. Han bor i ett fint, stort hus, äger en biograf, fina bilar och lever ett lyxigt liv. Men Mariam var inte något som han hade planerat och när familjen fick reda på vad han hade gjort, vad Nana hade gjort, blev hon av med jobbet och utskickad från huset. Istället byggde dem en kolban åt dem i utkanten av staden där de kunde hålla sig undan.
Varje torsdag kommer Jalil på besök för att inbilla dem att han är en god man. Fram tills den dagen Mariam inser att Jalil gör de för sitt eget samvete, och inte för henne, älskar hon hans besök. Hennes mor försöker intala henne att Jalil endast bryr sig om sig själv, men Mariam lyssnar inte på de hårda orden.
Mariam önskar sig till sin 15 års dag att hon ska få gå på bio med Jalil och hans andra barn. Hon tjatar tills han ger med sig och lovar att möta henne nästa dag. Hon väntar och väntar, men han kommer inte. Hon bestämmer sig för att gå till hans hem. Nana försöker övertala henne att låta bli, först med skrik och hot:
”Därefter prövade hon med skuldkänslor.
- Jag dör om du går ifrån mig. Jinnen kommer att ta mig, jag kommer att få ett anfall. Du ska nog få se, jag kommer att svälja min egna tunga och dö. Lämna mig inte, Mariam jo. Stanna hos mig, snälla. Jag dör om du försvinner.” (s.33)
Mariam går sin väg. Väl framme får hon inte komma in i huset, en tjänsteman påstår att Jalil är bortrest. Men Mariam ger sig inte, hon sätter sig mot muren utanför huset och sover där över natten, som en bortsprungen hund. Dagen efter körs hon hem och till hennes förfäran har hennes mor hängt sig.
Mariam får stanna hos Jalil men efter ett tag får hon en friare. Hon tvingas in i ett äktenskap med en man som heter Rashid. Han bor långt bort ifrån hennes hemtrakter och han berättar bestämt för henne att nu ska hon bete sig så som en fru ska.
En tid går och hon blir gravid. Hon är överlycklig men får missfall. Rashid börjar nu bete sig illa, våldsamt och spydigt. Och allt blir bara värre desto längre tiden går.

Jag tycker Mariam liv har varit deprimerande och sorgligt. Och efter allt som hänt henne är hon fortfarande så god. Hon vill bara väl även fast en av de hon älskat mest på jorden, har svikit henne så grovt och överlämnat henne till en man, en främling, pågrund av sin skam.

”Lär dig det här nu, min dotter, och lär dig det ordentligt: precis som en kompassnål alltid pekar mot norr, finner en mans anklagande finger alltid en kvinna. Alltid.” (s. 13)
Detta berättar Nana för Mariam. I det liv som de lever, den tid och det land, finns det en stor sanning i det hon säger skulle jag tro. Män tittar ner på kvinnor och de anser inte de är lika värdefulla som män. Därför kan en man alltid skylla på en kvinna.
”Hon mindes något som Nana hade sagt en gång, att varje snöflinga var en suck från en olycklig kvinna någonstans i världen, och att alla de där suckarna svävade upp till himlen och bildade moln. Sedan bröts de sönder i små, små bitar och föll ljudlöst ner över människorna. "Det är för att vi ska bli påminda om hur kvinnor som vi lider", hade hon sagt. "Hur tyst vi uthärdar allt som drabbar oss." ”(s. 90)
Jag tycker citat är fint. Man får sorgsna känslor när man läser det och inser hur mycket en del människor faktiskt lider. Plötsligt känns det meningslöst att klaga över nåt i sin egna tillvara när det finns så mycket värre som händer.

/ Fredrika Sundell