Uppgift 1

Till en början ska jag skriva att boken är hur bra som helst, i början var den seg och jag hade ingen aning om att den skulle bli så bra. Boken har jag hört mycket om och hört att den ska vara hur bra som helst. Nu förstår jag precis vad alla pratar om.

Mariam är 15 år gammal och bor med sin nya man Rashid i staden Kabul. Innan hon blev bortgift då bodde hon först hemma hos sin mamma (Nana) och efter hennes död så flyttade hon in till sin pappa Jalil och hans tre fruar. Efter ett tag hemma hos sin pappa så gifter han bort henne till en 45 årig man som heter Rashid och jobbar som skomakare. Hon protesterade en hel del och försökte övertala Jalil till att inte bli bortgift, men det gick inte. Hon behövde flytta på en gång till Kabul med sin nya man.

Mariam relation till sin mamma var inte den bästa. Nana var otrevlig och kallade sin dotter massa fula saker. Hon hade ett aggressivt beteende och såg saker från den mörka sidan. Hon verkade inte vilja Miriams bästa på något sett, Nana tyckte inte alls att hennes dotter skulle gå i skolan som hon ville. Det är bara onödigt och hon ville verkligen inte förverkliga Mariams drömmar. Men efter Nanas död så tänkte Mariam i vissa situationer: vad skulle mamma säga nu, vad skulle hon tänkt och gjort om hon levde? Det är trots allt hennes mamma och hon tyckte väl om henne för att dem har samma kött och blod

Mariam relation till sin pappa var hyfsat bra när Nana levde, hon älskade när hennes pappa kom och hälsade på och ville träffa honom och hennes syskon som han bodde tillsammans med. Hon ville se hans biograf och kolla på en tecknad film som visades där. Men när hon bodde hos honom så ändrade hon uppfattning om honom. Han visade sig nog inte vara den pappan hon trodde, och det var ett stort svek att bli bortgift av sin pappa. Den ända hon hade kvar av sin familj som verkligen betydde något för henne försvann. När hon skulle flytta hem till sin nya make så berättade hon för sin pappa att hon aldrig mer ville se honom, eller höra något av honom. Mer om det har jag inte läst, de ska bli spännande och se vad som händer.

Mariams relation till Rashid är inte den bästa. Hon känner honom inte och vill inte alls bo hemma hos honom. Hon beter sig inte som någon bra fru enligt honom (vilket är förstårligt) och han blir lätt sur på att hon beter sig som hon gör. Hon går och oroar sig när hon är hemma hos honom och är rädd att dem ska ha sex.

Lär dig det här nu, min dotter, och lär dig det ordentligt: precis som en kompassnål alltid pekar mot norr, finner en mans anklagande finger alltid en kvinna. Alltid. (s. 13)
I deras ”liv” så var det så, männen bestämde och hade makten medans vi kvinnor var mindre värda.

Hon mindes något som Nana hade sagt en gång, att varje snöflinga var en suck från en olycklig kvinna någonstans i världen, och att alla de där suckarna svävade upp till himlen och bildade moln. Sedan bröts de sönder i små, små bitar och föll ljudlöst ner över människorna. "Det är för att vi ska bli påminda om hur kvinnor som vi lider", hade hon sagt. "Hur tyst vi uthärdar allt som drabbar oss." (s. 90)
Citatet är ganska fint på något sett. Kanske ingenting jag skulle säga till min dotter men Nana berättade ganska många hemska saker för Mariam. Det är hennes mammas sett på livet, hon verkar vara negativ och se allt mörkt.

/Emmelie (det gick inte att hoppa ner en rad när jag skrev texten för att göra nytt stycke. När jag sparar och publicerar de så bir det ändå en hel text. Så nu sitter all text ihop, så ni vet det.)