"Och genom den hastiga, ordlösa kommunikation som uppstod i den stunden förstod Laila att Mariam och hon inte längre var fiender. " (s 245)
Hej klassen! Här kommer den fjärde och avslutande uppgiften på vår nu tämligen välfyllda blogg. Denna gång ska ni ha läst t o m s 363, d v s till Del 4. Mycket har hänt sedan vi lämnade våra hjältinnor sist. Först och främst: hur kommer det sig att kvinnorna sluter fred och med tiden blir varandras förtrogna (jämför citatet ovan!)? Hur påverkas deras liv av den nya regimen (talibanerna)?
Mariam och Laila bildar i del 3 en alltmer enad front mot Rashid och vad leder detta slutligen till för honom? Hade det funnits någon annan möjlighet, någon annan väg ut för kvinnorna, tror du (jämför gärna med deras tidigare flyktförsök)? Mariam får betala med sitt liv för det som hänt: "Gå ner på knä här, hamshira. Och titta ner. En sista gång gjorde Mariam som hon blev tillsagd." (s 363)
I Sverige avskaffades dödsstraffet i fredstid 1921 (och i krig 1973), men i ett flertal andra länder finns det alltjämt kvar. Vilken är din inställning till dödsstraff? Kan det i någon situation vara berättigat eller är det av princip alltid fel? Argumentera för din ståndpunkt!
Som tidigare besvarar du uppgiften i ett eget inlägg som du publicerar på bloggen (logga in!). Skriv i löpande text och undvik talspråk. Läs igenom din text ordentligt innan du publicerar den! Jag uppmanar på nytt dem som har tillgång till Word att skriva där och sedan kopiera in i bloggläsaren för att eliminera stavfel och liknande (använd stavningskontrollen!). Cirka 1 A4-sida i Word är ett lagom omfång (med andra ord lite mer än tidigare). Underteckna med förnamn. Deadline för publicering av inlägg 4 är nu på fredag (3/4). Förutom det egna inlägget ska du denna gång skriva två kommentarer (i kommentarsfunktionen förstås!) till olika personer. Kanske håller du med skribenterna om något, kanske är det något du vill fråga om o.s.v. Sträva återigen efter att skriva en lite fylligare kommentar. Fortsätt sedan gärna samtalet i kommentarsfältet. Underteckna likaledes här med förnamn.
Den som ännu inte fullgjort någon av de föregående tre uppgifterna bör göra det snarast. För instruktioner se tidigare inlägg med rubrik som ovan.
Lycka till!!
/Åsa
tisdag 31 mars 2009
söndag 29 mars 2009
Uppgift 3
Det var Babi som kom med den stora nyheten att ”de” ska lämna Afghanistan. Dem han syftar på är förstås på är de sovjetiska soldaterna som befinner sig i Afghanistan.
Snabb fakta:
”Efter en kupp 1978 tog kommunisterna makten, och 1979 invaderade sovjetiska trupper. I det krig som följde misslyckades Sovjetunionen att betvinga gerillan, och 1988–89 drogs trupperna tillbaka.” http://www.ne.se/artikel/1064656
Mycket har hänt sen sist och det mest skrämmande har hänt Laila. Hennes mor hade äntligen bestämt sig för att hon gick med på att flytta från deras hem, bort från kriget. De är var mitt uppe i packandet när Laila hör ett klirrande, nej, visslande ljud. Innan hon blir medveten om vad det var, smäller det, och hon flyger.
”Sedan slog Laila i väggen. Föll ner i marken. Över hennes ansikte och armar strömmade grus, sten och glas ner. Det sista hon var medveten om var att något dunstade ner i marken i närheten. En blodig klump av något slag. På denne klump tittade toppen av en röd bro fram genom tjock dimma. ” (s 190.)
”Klumpen” hon såg var sin far som dött. Det har även hennes mor. Rashid är den förste på plats och finner Laila levande, skadad men levande. Han bestämmer sig för att ta med hem där Mariam och han ska ta hand om henne, tills hon mår bättre. Det Mariam och Laila inte vet är vad Rashid planerar är att gifta sig med Laila. Mariam är helt emot det Rashid har bestämt sig för och ber honom att inte ställa Laila frågan. Men hon har inget att säga till om saken, han är ju ändå mannen.
När Laila befinner sig hemma hos Rashid och Mariam kommer en man, främling hem till dem för att besöka henne. Han har nyheter med sig. Tariq är död. Så är även hans föräldrar. Rashid passar nu på att utnyttja Laila när hon är så sårbar och tvingar Mariam ställa Laila frågan om gifte mål och förklarar att Laila troligen inte kommer överleva själv. Laila svarar ja till hans erbjudande och ”barmhärtighetsgärning” enligt honom.
Under omständigheterna gör Laila rätt i att tacka ja, men hon skulle förmodligen aldrig göra det ifall hon var medveten om att Rashid är så våldsam och maktberoende som han är.
Den situation jag fastnat för är på sida 185:
”Sedan ropade Babi från hallen där uppe. Han bad henne att genast komma upp.
”Hon har gått med på det!, sa han med en röst som darrade av tillbakahållen upphetsning. Vi ska åka härifrån, Laila, alla tre. Vi ska lämna Kabul.”
Plötsligt hände det. Hennes mamma hade gått med på det. Dom skulle iväg. Laila var så lycklig just då. Det händer faktiskt. Jag tänkte ”Yes”. Men så händer det hemska inte långt efter, och det var nog därför som jag fastnade för den situationen. Man trodde att kanske skulle det bli bättre nu.
/Fredrika
Snabb fakta:
”Efter en kupp 1978 tog kommunisterna makten, och 1979 invaderade sovjetiska trupper. I det krig som följde misslyckades Sovjetunionen att betvinga gerillan, och 1988–89 drogs trupperna tillbaka.” http://www.ne.se/artikel/1064656
Mycket har hänt sen sist och det mest skrämmande har hänt Laila. Hennes mor hade äntligen bestämt sig för att hon gick med på att flytta från deras hem, bort från kriget. De är var mitt uppe i packandet när Laila hör ett klirrande, nej, visslande ljud. Innan hon blir medveten om vad det var, smäller det, och hon flyger.
”Sedan slog Laila i väggen. Föll ner i marken. Över hennes ansikte och armar strömmade grus, sten och glas ner. Det sista hon var medveten om var att något dunstade ner i marken i närheten. En blodig klump av något slag. På denne klump tittade toppen av en röd bro fram genom tjock dimma. ” (s 190.)
”Klumpen” hon såg var sin far som dött. Det har även hennes mor. Rashid är den förste på plats och finner Laila levande, skadad men levande. Han bestämmer sig för att ta med hem där Mariam och han ska ta hand om henne, tills hon mår bättre. Det Mariam och Laila inte vet är vad Rashid planerar är att gifta sig med Laila. Mariam är helt emot det Rashid har bestämt sig för och ber honom att inte ställa Laila frågan. Men hon har inget att säga till om saken, han är ju ändå mannen.
När Laila befinner sig hemma hos Rashid och Mariam kommer en man, främling hem till dem för att besöka henne. Han har nyheter med sig. Tariq är död. Så är även hans föräldrar. Rashid passar nu på att utnyttja Laila när hon är så sårbar och tvingar Mariam ställa Laila frågan om gifte mål och förklarar att Laila troligen inte kommer överleva själv. Laila svarar ja till hans erbjudande och ”barmhärtighetsgärning” enligt honom.
Under omständigheterna gör Laila rätt i att tacka ja, men hon skulle förmodligen aldrig göra det ifall hon var medveten om att Rashid är så våldsam och maktberoende som han är.
Den situation jag fastnat för är på sida 185:
”Sedan ropade Babi från hallen där uppe. Han bad henne att genast komma upp.
”Hon har gått med på det!, sa han med en röst som darrade av tillbakahållen upphetsning. Vi ska åka härifrån, Laila, alla tre. Vi ska lämna Kabul.”
Plötsligt hände det. Hennes mamma hade gått med på det. Dom skulle iväg. Laila var så lycklig just då. Det händer faktiskt. Jag tänkte ”Yes”. Men så händer det hemska inte långt efter, och det var nog därför som jag fastnade för den situationen. Man trodde att kanske skulle det bli bättre nu.
/Fredrika
söndag 22 mars 2009
Året är 1989 och man firar på gatorna sovjets uttåg ur landet. Mammy och andra kvinnor håller upp bilder på söner och män som stupat i kriget. Tariqs farbror dör i hjärtattack och pappan blir också dålig. Tre år senare, 1992, reser sig äntligen Mammy ur sängen som en ny människa, Najibollahs har kapitulerat och hennes söner har inte dött förgäves. Hon anser att Laila har blivit en ung kvinna nu och borde gifta sig med Tariq, men han ska lämna landet och åka till Iran. Nästan alla grannar flyr kriget. 17 dagar efter att Tariq rest går Mammy äntligen med på att lämna Kabul, de skulle först till Pakistan där Tariq och hans föräldrar är. När dom har packat klar och ska resa slår en raket ner i marken bakom dom, Mammy och Babi dör men Laila överlever. Det är Rashid som hittar henne bland alla ruiner och tar henne till sjukhuset, där kommer Mariam med i bilden igen. Hon tar hand och Laila och väl på sjukhuset får hon veta att Tariq också är död. Efter ett tag på sjukhuset får hon följa med hem till Rashid och Mariam, han anser att det inte ser bra ut att ha en ogift kvinna i huset och bestämmer sig för att ta henne som fru. Laila är 14 år, Rashid är nu 60 år. Hon accepterar giftermålet. Där anser jag att hon gjorde helt rätt, vad för annat val har hon? 14 år, gravid och utan föräldrar. Hon kommer att bli våldtagen och mördad om hon ger sig ut på gatorna själv.
”Du må vara palatsets malika och jag en debati, men jag tar inte order av dig. Du kan beklaga dig för honom och han kan skära halsen av mig, jag gör det ändå inte. Hör du det? Jag tänker inte vara din piga.”
Dessa rader berör mig för att man verkligen känner Mariams förtvivlan, hon har ägnat arton år åt att vara piga åt Rashid. Nu är hon helt värdelös enligt honom och blir utbytt mot något bättre. Hon har inte kunnat ge honom något barn vilket är en stor sorg för Mariam, hela hennes liv är passerat och vid endast trettiotre års ålder är hon förbrukad. Det känns så hopplöst att det ska vara så.
/Rosanna
”Du må vara palatsets malika och jag en debati, men jag tar inte order av dig. Du kan beklaga dig för honom och han kan skära halsen av mig, jag gör det ändå inte. Hör du det? Jag tänker inte vara din piga.”
Dessa rader berör mig för att man verkligen känner Mariams förtvivlan, hon har ägnat arton år åt att vara piga åt Rashid. Nu är hon helt värdelös enligt honom och blir utbytt mot något bättre. Hon har inte kunnat ge honom något barn vilket är en stor sorg för Mariam, hela hennes liv är passerat och vid endast trettiotre års ålder är hon förbrukad. Det känns så hopplöst att det ska vara så.
/Rosanna
lördag 21 mars 2009
Uppgift 3
"De ska lämna Afghanistan, Mammy! Det är faktiskt sant! -Ni två kan ju fira om ni vill. Men jag tänker inte vila förrän mujahidin håller sin segerparad här i Kabul." (s 151)
Det var Lailas pappa som kom hem och berättade att de sovjetiska soldaterna skulle återvända till sig och inte vara kvar i Afghanistan. Men griniga Mammy var inte speciellt glad över det för att kriget ändå fortsatte..
"Förlåt för allt, kraxade hon. Jag är hemskt ledsen. Det ska du vara, sa Mariam. Du ska vara ledsen."
Jag vet inte varför Mariam sa så, hon borde veta hur Laila känner sig. Hon har blivit helt annorlunda, hon kanske umgås så mycket med Rashid att hon själv har blivit rent ut sagt: knäpp. Jag trodde att Mariam skulle vara vänlig och hjälpsam mot Laila, för Mariam vet själv hur det känns att ”förlora” en familj. Mariam tar illa upp för att hon tycker att Laila har tagit hennes man. Jag undrar varför hon tar så illa upp, hon vill inte ens ha Rashid (har jag fått för mig) och han behandlar henne som skit. Hon kanske känner en viss avundsjuka på Laila, för att hon är ung och vacker, men det känns inte som att man känner Mariam längre i boken. I början var det mycket bättre, hon verkade vara en stark och snäll tjej. Men nu sviker hon mig! Hoppas att dem får en bättre relation senare. Mariam ville ju inte ligga under Rashid och sa att hon var glad att det inte var hon, men ändå är hon sur på Laila. Det kanske var för att Rashid gämnförde henne med en bil ”Volga” fick för mig att det var sämre än en Benz, eller har jag fel?
Ett litet citat som fick mig att få gåshud och började tänka på hur bra jag har det.
”Giti var död. Död. Sprängd i bitar. Till slut började Laila gråta över sin vän. Och alla de tårar som hon inte hade förmått fälla vid sina bröders begravning började strömma.” (sid.176)
Det citatet tyckte jag var hemskt, först dör hennes bröder, sen hennes vän Giti, sen hennes föräldrar och sen fick Laila reda på att hennes Tariq hade dött. Jag vet inte varför jag fastnade för just det citatet, men jag tycker att det är en sån fruktansvärd händelse, att vara med om att se sina närmsta försvinna. Hon har ju ingen kvar, och det är en rädsla som jag har. Att inte ha en enda kvar. Sen så kommer hon till en familj och har sex med en 60-årig gubbe och se Mariams kalla blickar mot henne hela tiden, usch vad hemskt! Hoppas hon håller sig stark, hon har ju trots allt en bit kvar av Tariq, som just nu utvecklas i hennes mage.
//Emmelie
Det var Lailas pappa som kom hem och berättade att de sovjetiska soldaterna skulle återvända till sig och inte vara kvar i Afghanistan. Men griniga Mammy var inte speciellt glad över det för att kriget ändå fortsatte..
"Förlåt för allt, kraxade hon. Jag är hemskt ledsen. Det ska du vara, sa Mariam. Du ska vara ledsen."
Jag vet inte varför Mariam sa så, hon borde veta hur Laila känner sig. Hon har blivit helt annorlunda, hon kanske umgås så mycket med Rashid att hon själv har blivit rent ut sagt: knäpp. Jag trodde att Mariam skulle vara vänlig och hjälpsam mot Laila, för Mariam vet själv hur det känns att ”förlora” en familj. Mariam tar illa upp för att hon tycker att Laila har tagit hennes man. Jag undrar varför hon tar så illa upp, hon vill inte ens ha Rashid (har jag fått för mig) och han behandlar henne som skit. Hon kanske känner en viss avundsjuka på Laila, för att hon är ung och vacker, men det känns inte som att man känner Mariam längre i boken. I början var det mycket bättre, hon verkade vara en stark och snäll tjej. Men nu sviker hon mig! Hoppas att dem får en bättre relation senare. Mariam ville ju inte ligga under Rashid och sa att hon var glad att det inte var hon, men ändå är hon sur på Laila. Det kanske var för att Rashid gämnförde henne med en bil ”Volga” fick för mig att det var sämre än en Benz, eller har jag fel?
Ett litet citat som fick mig att få gåshud och började tänka på hur bra jag har det.
”Giti var död. Död. Sprängd i bitar. Till slut började Laila gråta över sin vän. Och alla de tårar som hon inte hade förmått fälla vid sina bröders begravning började strömma.” (sid.176)
Det citatet tyckte jag var hemskt, först dör hennes bröder, sen hennes vän Giti, sen hennes föräldrar och sen fick Laila reda på att hennes Tariq hade dött. Jag vet inte varför jag fastnade för just det citatet, men jag tycker att det är en sån fruktansvärd händelse, att vara med om att se sina närmsta försvinna. Hon har ju ingen kvar, och det är en rädsla som jag har. Att inte ha en enda kvar. Sen så kommer hon till en familj och har sex med en 60-årig gubbe och se Mariams kalla blickar mot henne hela tiden, usch vad hemskt! Hoppas hon håller sig stark, hon har ju trots allt en bit kvar av Tariq, som just nu utvecklas i hennes mage.
//Emmelie
fredag 20 mars 2009
Uppgift 3
"De ska lämna Afghanistan, Mammy! Det är faktiskt sant! -Ni två kan ju fira om ni vill. Men jag tänker inte vila förrän mujahidin håller sin segerparad här i Kabul." (s 151)
Det var att Babi kom hem överlycklig och berättade att de sovjetiska soldaterna som skulle åka hem och inte vara kvar i Afghanistan. Men kriget skulle fortfarande hålla på och då tyckte Mammy att det inte vara något att hurra över eftersom den kommunistiska regimen var fortfarande kvar i Afghanistan.
När Laila bar ut en kartong med böcker så kom en bomb och träffade hennes hus så att hennes mamma och pappa dog, Laila flög iväg och hamnade på en gata där Rashid hittade henne. Han hade grävt fram henne i en ruinhög som hon log i. Han hade tagit med henne hem så att Miriam och Rashid skulle ta hand om henne tills hon mådde bättre. Det var så Miriam kom med i boken igen.
Jag tycker att hon gjorde rätt i att tacka ja till Rashids erbjudande eftersom som han själv sa att hon aldrig skulle klara sig där ute utan att bli mördad, jag tror att hon vet om att han aldrig skulle klara sig utan hans hjälp så han är bara snäll och låter henne bo där , men eftersom det är en sån religion så är det konstigt om en tjej bara bor där så han är nog snäll och gifter sig med henne så hon får det bra med mat , kläder och en sovplats resten av sitt liv plus att hon har ett barn som växer i magen som hon måste tänka på också!
‘’ Det var ett … klirrande ljud?
Inte klirrande. Nej. Visslande.
Laila släppte böckerna på sina fötter. Hon blickade upp mot himlen. Satte ena handen för ögonen.
Sedan kom ett enormt dån.
Bakom henne blixtrande det till.
Marken gungade under hennes fötter.
Något varmt och kraftfullt träffade henne bakifrån.’’
Det var en liten del i boken där jag fastnade för. Det var när hon skulle ta in böckerna och då när hon såg en bomb komma ner ifrån himmelen ovanför henne. Den bomben som träffade hennes familjs hus och dödade hennes familj. Den bomben som gjorde så att hon blåstes iväg och skadades sig och blev döv på ena örat. Det var den bomben som förändrade hennes liv!
Jag fastnade för den dela bara för att det är hemskt, att se bomben som dödade hennes föräldrar. Mycket hemskt tycker jag! Alla hennes älskade hade dött pga. kriget som höll på. Hennes bröder, hennes bästa kompis Gigi och nu hennes föräldrar. Livet är hårt tyvärr för hennes del!
// Caroline
torsdag 19 mars 2009
uppgift 2
"jfr ovanstående citat "(?). Förstår inte vad som menas att man ska göra.
Laila är flera år yngre än Mariam och bor ett par hus ifrån henne. Hon har haft en bättre uppfostran av sina föräldrar och lever ett mordernare liv än Mariam som tvingas förnedras av sin mor, fader och nu man. I hennes första år i liv är allt gott ställt för henne. En pappa och mamma som älskar henne, även fast hennes mor saknar hennes bröder som har åkt ut i kriget och har spenderat dom senaste åren med dåliga dagar. Hon har flera nära vänner och det finns en pojke som hon känt hela hennes liv som hon har tycke för.
Genom hennes uppväxt har hon blivit en självständig, välutbildad och klyftig flicka. Hon har även en skönhet som många lägger märket till.
"Laila satte på sig skorna och borsta hastigt sina blonda, axellånga lockar framför spegeln. Mammy brukade alltid säga att Laila hade ärft sina hårfärg - liksom sina täta ögonfransar, turkosgröna ögon, smilgropar, höga kindben och utskjutande underläpp, fast det sistnämnda hade Mammy också - av sin gammel mormor, Mammys mormor. Hon var en pari, en skönhet, sa Mammy. Man talade om henne i hela dalen. Skönhet hoppar över två generationer i vår släkt, men dig hoppade den sannerligen inte över Laila." (s 108)
Men det är sant, sa Babi, det här är en bra tid av vara kvinna i Afghanistan. Och det kan du dra fördel av, Laila. (s 133)
Babi, Lailas far, menare att tiderna börjar bli, är bättre än vad de tidigare har varit. Kvinnor har chansen att få utbildning och yrke, och mer jämställda i "dagsläget".
Den dagen som Laila föddes startade revolution i landet efter mycket krig. Nu ryktas det om att kriget börjar ta slut och freden är påväg. Mordern säger dock att det spelar ingen roll för nya krig komer starta och hon tänker inte jubla förensdet är segertåg där de bor.
Jag håller med både föräldrarna. Hennes far har rätt i att tiderna har förbättrats, men inte för alla. Många, Miriam, lever fortfarande i påtvingade, olyckliga äktenskap och traditioner, så som burqa. Där manen tar all makten.
Men, som sakt, tiderna förändras, och kvinnorna har en bättre chans i livet att blir lyckliga och framgångsrika.
Jag tror att anledningen till att alla ord inte är översatta är för att man ska få mer känslor för boken, större inlevelse för var dom befinner sig, hur dom talar och för sig.
pari: skönhetkolban: betydligt litet husharami: barn till mor utan äktenskap, eller mor som fått barn utan äktenskap
// Fredrika Sundell
Laila är flera år yngre än Mariam och bor ett par hus ifrån henne. Hon har haft en bättre uppfostran av sina föräldrar och lever ett mordernare liv än Mariam som tvingas förnedras av sin mor, fader och nu man. I hennes första år i liv är allt gott ställt för henne. En pappa och mamma som älskar henne, även fast hennes mor saknar hennes bröder som har åkt ut i kriget och har spenderat dom senaste åren med dåliga dagar. Hon har flera nära vänner och det finns en pojke som hon känt hela hennes liv som hon har tycke för.
Genom hennes uppväxt har hon blivit en självständig, välutbildad och klyftig flicka. Hon har även en skönhet som många lägger märket till.
"Laila satte på sig skorna och borsta hastigt sina blonda, axellånga lockar framför spegeln. Mammy brukade alltid säga att Laila hade ärft sina hårfärg - liksom sina täta ögonfransar, turkosgröna ögon, smilgropar, höga kindben och utskjutande underläpp, fast det sistnämnda hade Mammy också - av sin gammel mormor, Mammys mormor. Hon var en pari, en skönhet, sa Mammy. Man talade om henne i hela dalen. Skönhet hoppar över två generationer i vår släkt, men dig hoppade den sannerligen inte över Laila." (s 108)
Men det är sant, sa Babi, det här är en bra tid av vara kvinna i Afghanistan. Och det kan du dra fördel av, Laila. (s 133)
Babi, Lailas far, menare att tiderna börjar bli, är bättre än vad de tidigare har varit. Kvinnor har chansen att få utbildning och yrke, och mer jämställda i "dagsläget".
Den dagen som Laila föddes startade revolution i landet efter mycket krig. Nu ryktas det om att kriget börjar ta slut och freden är påväg. Mordern säger dock att det spelar ingen roll för nya krig komer starta och hon tänker inte jubla förensdet är segertåg där de bor.
Jag håller med både föräldrarna. Hennes far har rätt i att tiderna har förbättrats, men inte för alla. Många, Miriam, lever fortfarande i påtvingade, olyckliga äktenskap och traditioner, så som burqa. Där manen tar all makten.
Men, som sakt, tiderna förändras, och kvinnorna har en bättre chans i livet att blir lyckliga och framgångsrika.
Jag tror att anledningen till att alla ord inte är översatta är för att man ska få mer känslor för boken, större inlevelse för var dom befinner sig, hur dom talar och för sig.
pari: skönhetkolban: betydligt litet husharami: barn till mor utan äktenskap, eller mor som fått barn utan äktenskap
// Fredrika Sundell
tisdag 17 mars 2009
"Tusen strålande solar" - uppgift 3 (v 12)
"De ska lämna Afghanistan, Mammy! Det är faktiskt sant! -Ni två kan ju fira om ni vill. Men jag tänker inte vila förrän mujahidin håller sin segerparad här i Kabul." (s 151)
Så lät det när vi lämnade Laila sist. Vilka syftar "de" på? Klicka gärna här för kort bakgrundsinfo. Denna vecka ska du läsa till sidan 222 och de sista raderna lyder: "Förlåt för allt, kraxade hon. Jag är hemskt ledsen. Det ska du vara, sa Mariam. Du ska vara ledsen." Hur kommer det sig att Mariam är tillbaka i handlingen? Vad har Laila varit med om som fört henne dit? Gjorde hon rätt i att tacka ja till Rashids erbjudande? Varför?
Redogör också för en episod/situation som du särskilt fastnat för i denna del av boken och motivera ditt val. Belys gärna med ett kortare citat.
Uppgiften besvarar du även denna gång i ett eget inlägg som du publicerar på bloggen (logga in!). Skriv i löpande text och undvik talspråk. Läs igenom din text ordentligt innan du publicerar den! Jag uppmanar på nytt dem som har tillgång till Word att skriva där och sedan kopiera in i bloggläsaren för att eliminera stavfel och liknande (använd stavningskontrollen!). En halv till en A4-sida i Word är ett lagom omfång. Underteckna med förnamn. Deadline för publicering av inlägg 3 är nu på fredag (20/3). Förutom det egna inlägget ska du skriva minst en kommentar (i kommentarsfunktionen förstås!) till valfri person. Kanske håller du med henne eller honom om något, kanske är det något du vill fråga om o.s.v. Sträva på nytt efter att skriva en lite fylligare kommentar. Känn dig också fortsättningsvis fri och inbjuden att kommentera andra inlägg och fortsätta samtalet där. Underteckna likaledes här med förnamn.
Den som ännu inte fullgjort uppgift 1 och 2 bör göra det snarast. För instruktioner se tidigare inlägg med rubrik som ovan.
Lycka till!!
/Åsa
Så lät det när vi lämnade Laila sist. Vilka syftar "de" på? Klicka gärna här för kort bakgrundsinfo. Denna vecka ska du läsa till sidan 222 och de sista raderna lyder: "Förlåt för allt, kraxade hon. Jag är hemskt ledsen. Det ska du vara, sa Mariam. Du ska vara ledsen." Hur kommer det sig att Mariam är tillbaka i handlingen? Vad har Laila varit med om som fört henne dit? Gjorde hon rätt i att tacka ja till Rashids erbjudande? Varför?
Redogör också för en episod/situation som du särskilt fastnat för i denna del av boken och motivera ditt val. Belys gärna med ett kortare citat.
Uppgiften besvarar du även denna gång i ett eget inlägg som du publicerar på bloggen (logga in!). Skriv i löpande text och undvik talspråk. Läs igenom din text ordentligt innan du publicerar den! Jag uppmanar på nytt dem som har tillgång till Word att skriva där och sedan kopiera in i bloggläsaren för att eliminera stavfel och liknande (använd stavningskontrollen!). En halv till en A4-sida i Word är ett lagom omfång. Underteckna med förnamn. Deadline för publicering av inlägg 3 är nu på fredag (20/3). Förutom det egna inlägget ska du skriva minst en kommentar (i kommentarsfunktionen förstås!) till valfri person. Kanske håller du med henne eller honom om något, kanske är det något du vill fråga om o.s.v. Sträva på nytt efter att skriva en lite fylligare kommentar. Känn dig också fortsättningsvis fri och inbjuden att kommentera andra inlägg och fortsätta samtalet där. Underteckna likaledes här med förnamn.
Den som ännu inte fullgjort uppgift 1 och 2 bör göra det snarast. För instruktioner se tidigare inlägg med rubrik som ovan.
Lycka till!!
/Åsa
måndag 16 mars 2009
Uppgift 1
Mariam, som är en av huvudpersonerna i boken, är dotter till Nana. Nana fick Mariam tillsammans med Jalil, en rik man med flera fruar och tidigare barn. Hon är hans tjänstekvinna. Han bor i ett fint, stort hus, äger en biograf, fina bilar och lever ett lyxigt liv. Men Mariam var inte något som han hade planerat och när familjen fick reda på vad han hade gjort, vad Nana hade gjort, blev hon av med jobbet och utskickad från huset. Istället byggde dem en kolban åt dem i utkanten av staden där de kunde hålla sig undan.
Varje torsdag kommer Jalil på besök för att inbilla dem att han är en god man. Fram tills den dagen Mariam inser att Jalil gör de för sitt eget samvete, och inte för henne, älskar hon hans besök. Hennes mor försöker intala henne att Jalil endast bryr sig om sig själv, men Mariam lyssnar inte på de hårda orden.
Mariam önskar sig till sin 15 års dag att hon ska få gå på bio med Jalil och hans andra barn. Hon tjatar tills han ger med sig och lovar att möta henne nästa dag. Hon väntar och väntar, men han kommer inte. Hon bestämmer sig för att gå till hans hem. Nana försöker övertala henne att låta bli, först med skrik och hot:
”Därefter prövade hon med skuldkänslor.
- Jag dör om du går ifrån mig. Jinnen kommer att ta mig, jag kommer att få ett anfall. Du ska nog få se, jag kommer att svälja min egna tunga och dö. Lämna mig inte, Mariam jo. Stanna hos mig, snälla. Jag dör om du försvinner.” (s.33)
Mariam går sin väg. Väl framme får hon inte komma in i huset, en tjänsteman påstår att Jalil är bortrest. Men Mariam ger sig inte, hon sätter sig mot muren utanför huset och sover där över natten, som en bortsprungen hund. Dagen efter körs hon hem och till hennes förfäran har hennes mor hängt sig.
Mariam får stanna hos Jalil men efter ett tag får hon en friare. Hon tvingas in i ett äktenskap med en man som heter Rashid. Han bor långt bort ifrån hennes hemtrakter och han berättar bestämt för henne att nu ska hon bete sig så som en fru ska.
En tid går och hon blir gravid. Hon är överlycklig men får missfall. Rashid börjar nu bete sig illa, våldsamt och spydigt. Och allt blir bara värre desto längre tiden går.
Jag tycker Mariam liv har varit deprimerande och sorgligt. Och efter allt som hänt henne är hon fortfarande så god. Hon vill bara väl även fast en av de hon älskat mest på jorden, har svikit henne så grovt och överlämnat henne till en man, en främling, pågrund av sin skam.
”Lär dig det här nu, min dotter, och lär dig det ordentligt: precis som en kompassnål alltid pekar mot norr, finner en mans anklagande finger alltid en kvinna. Alltid.” (s. 13)
Detta berättar Nana för Mariam. I det liv som de lever, den tid och det land, finns det en stor sanning i det hon säger skulle jag tro. Män tittar ner på kvinnor och de anser inte de är lika värdefulla som män. Därför kan en man alltid skylla på en kvinna.
”Hon mindes något som Nana hade sagt en gång, att varje snöflinga var en suck från en olycklig kvinna någonstans i världen, och att alla de där suckarna svävade upp till himlen och bildade moln. Sedan bröts de sönder i små, små bitar och föll ljudlöst ner över människorna. "Det är för att vi ska bli påminda om hur kvinnor som vi lider", hade hon sagt. "Hur tyst vi uthärdar allt som drabbar oss." ”(s. 90)
Jag tycker citat är fint. Man får sorgsna känslor när man läser det och inser hur mycket en del människor faktiskt lider. Plötsligt känns det meningslöst att klaga över nåt i sin egna tillvara när det finns så mycket värre som händer.
/ Fredrika Sundell
Varje torsdag kommer Jalil på besök för att inbilla dem att han är en god man. Fram tills den dagen Mariam inser att Jalil gör de för sitt eget samvete, och inte för henne, älskar hon hans besök. Hennes mor försöker intala henne att Jalil endast bryr sig om sig själv, men Mariam lyssnar inte på de hårda orden.
Mariam önskar sig till sin 15 års dag att hon ska få gå på bio med Jalil och hans andra barn. Hon tjatar tills han ger med sig och lovar att möta henne nästa dag. Hon väntar och väntar, men han kommer inte. Hon bestämmer sig för att gå till hans hem. Nana försöker övertala henne att låta bli, först med skrik och hot:
”Därefter prövade hon med skuldkänslor.
- Jag dör om du går ifrån mig. Jinnen kommer att ta mig, jag kommer att få ett anfall. Du ska nog få se, jag kommer att svälja min egna tunga och dö. Lämna mig inte, Mariam jo. Stanna hos mig, snälla. Jag dör om du försvinner.” (s.33)
Mariam går sin väg. Väl framme får hon inte komma in i huset, en tjänsteman påstår att Jalil är bortrest. Men Mariam ger sig inte, hon sätter sig mot muren utanför huset och sover där över natten, som en bortsprungen hund. Dagen efter körs hon hem och till hennes förfäran har hennes mor hängt sig.
Mariam får stanna hos Jalil men efter ett tag får hon en friare. Hon tvingas in i ett äktenskap med en man som heter Rashid. Han bor långt bort ifrån hennes hemtrakter och han berättar bestämt för henne att nu ska hon bete sig så som en fru ska.
En tid går och hon blir gravid. Hon är överlycklig men får missfall. Rashid börjar nu bete sig illa, våldsamt och spydigt. Och allt blir bara värre desto längre tiden går.
Jag tycker Mariam liv har varit deprimerande och sorgligt. Och efter allt som hänt henne är hon fortfarande så god. Hon vill bara väl även fast en av de hon älskat mest på jorden, har svikit henne så grovt och överlämnat henne till en man, en främling, pågrund av sin skam.
”Lär dig det här nu, min dotter, och lär dig det ordentligt: precis som en kompassnål alltid pekar mot norr, finner en mans anklagande finger alltid en kvinna. Alltid.” (s. 13)
Detta berättar Nana för Mariam. I det liv som de lever, den tid och det land, finns det en stor sanning i det hon säger skulle jag tro. Män tittar ner på kvinnor och de anser inte de är lika värdefulla som män. Därför kan en man alltid skylla på en kvinna.
”Hon mindes något som Nana hade sagt en gång, att varje snöflinga var en suck från en olycklig kvinna någonstans i världen, och att alla de där suckarna svävade upp till himlen och bildade moln. Sedan bröts de sönder i små, små bitar och föll ljudlöst ner över människorna. "Det är för att vi ska bli påminda om hur kvinnor som vi lider", hade hon sagt. "Hur tyst vi uthärdar allt som drabbar oss." ”(s. 90)
Jag tycker citat är fint. Man får sorgsna känslor när man läser det och inser hur mycket en del människor faktiskt lider. Plötsligt känns det meningslöst att klaga över nåt i sin egna tillvara när det finns så mycket värre som händer.
/ Fredrika Sundell
söndag 15 mars 2009
uppgift 2
Uppgift 2
”Nu vet du hur dit ris smakar. Nu vet du vad du har gett mig i det här äktenskapet. Dålig mat och inte ett dugg mer.” Sidan 103. Jag tycker att han är helt dum i huvudet, hon har gjort allt han bett om och verkligen försökt sitt bästa och allt hon får är skit! Att han dessutom tvingade henne att äta grus är helt idiotiskt, tur att man inte bor i det där landet. Jag hade nog halshuggigt honom direkt. När dom skriver att hon spottar ut gruset och bitar av hennes tänder så mår man dåligt, det är något som fastnat i mitt huvud.
”Men det är sant, sa Babi, det här är en bra tid att vara kvinna i Afghanistan. Och det kan du dra fördel av, Laila.” Att livet för kvinnorna i landet har förändrats stämmer, men det är långt ifrån en bra tid att vara kvinna. Möjligtvis är det lättare än förr och det är väl det som Babi har utgått ifrån, fast jag anser ändå att dom fortfarande lever under förtryck. Sen att Babi är väldigt mån om Lailas utbildning är väldigt bra!
Fariba och Hakim får en dotter, som dom döper till Laila (nattlig skönhet). Fariba är en grannkvinna till Mariam som Rashid inte gillar att hon umgås med, han anser att hon pratar för mycket strunt och bara skvallrar. Deras dotter Laila är nu 9 år, hennes föräldrar bråkar mycket, mamman skäller och pappan tar emot. I skolan får Laila lära sig att kvinnor och män är jämställda och därför får hon inte bära slöja, hennes lärare gör inte heller det. Hon får också lära sig i skolan att Sovjetunionen är ett bra land där alla behandlas lika och att USA är ett skit land med stor brottslighet och vill att Afghanistan ska förbli primitivt och efterblivet. Lailas vän, Tariq, har åkt iväg med sina föräldrar till en annan stad för att hälsa på hans farbror i 13 dagar och Laila saknar honom mycket. Hon berättar för Tariq om att Khadim retat henne när han kommer hem, han blir då arg och sparkar honom med protesbenet. Det har han fått av att trampa på en landmina när han var liten och varje gång det regnar bomber tittar hon mot Tariqs hus för att se att han inte blivit träffad igen.
/ Rosanna
”Nu vet du hur dit ris smakar. Nu vet du vad du har gett mig i det här äktenskapet. Dålig mat och inte ett dugg mer.” Sidan 103. Jag tycker att han är helt dum i huvudet, hon har gjort allt han bett om och verkligen försökt sitt bästa och allt hon får är skit! Att han dessutom tvingade henne att äta grus är helt idiotiskt, tur att man inte bor i det där landet. Jag hade nog halshuggigt honom direkt. När dom skriver att hon spottar ut gruset och bitar av hennes tänder så mår man dåligt, det är något som fastnat i mitt huvud.
”Men det är sant, sa Babi, det här är en bra tid att vara kvinna i Afghanistan. Och det kan du dra fördel av, Laila.” Att livet för kvinnorna i landet har förändrats stämmer, men det är långt ifrån en bra tid att vara kvinna. Möjligtvis är det lättare än förr och det är väl det som Babi har utgått ifrån, fast jag anser ändå att dom fortfarande lever under förtryck. Sen att Babi är väldigt mån om Lailas utbildning är väldigt bra!
Fariba och Hakim får en dotter, som dom döper till Laila (nattlig skönhet). Fariba är en grannkvinna till Mariam som Rashid inte gillar att hon umgås med, han anser att hon pratar för mycket strunt och bara skvallrar. Deras dotter Laila är nu 9 år, hennes föräldrar bråkar mycket, mamman skäller och pappan tar emot. I skolan får Laila lära sig att kvinnor och män är jämställda och därför får hon inte bära slöja, hennes lärare gör inte heller det. Hon får också lära sig i skolan att Sovjetunionen är ett bra land där alla behandlas lika och att USA är ett skit land med stor brottslighet och vill att Afghanistan ska förbli primitivt och efterblivet. Lailas vän, Tariq, har åkt iväg med sina föräldrar till en annan stad för att hälsa på hans farbror i 13 dagar och Laila saknar honom mycket. Hon berättar för Tariq om att Khadim retat henne när han kommer hem, han blir då arg och sparkar honom med protesbenet. Det har han fått av att trampa på en landmina när han var liten och varje gång det regnar bomber tittar hon mot Tariqs hus för att se att han inte blivit träffad igen.
/ Rosanna
lördag 14 mars 2009
Uppgift 2
"Nu vet du hur ditt ris smakar. Nu vet du vad du har gett mig i det här äktenskapet. Dålig mat och inte är dugg mer." (s 103, slutet av Del 1).Jag fattar inte vad han håller på med, hon gör och ger allt han ber om! Om han tycker att hennes ris smakar som sten så får han väll lära henne att laga det isåna fall än att gå ut och hämta stenar och proppa in det i hennes mun.” Med starka händer tog han tag om hennes käke. Han körde in två fingrar i munnen på henne och bände upp den, och sedan tvingade han in de kalla hårda stenarna i munnen.”När jag läste detta så kunde man nästa känna smärtan fick ont i munnen, det va så äckligt och hemskt.
Laila är en tjej som är 9 år gammal, men i huvudet och kroppen är hon mycket äldre. Laila är väldigt smart och begåvad hon kan det mesta redan vid 9 år åldern. Laila umgås med grannpojken Tariq väldigt mycket, Tariq har vissat sitt protesben för laila, när laila fick känna på den lilla stumpen som fanns kvar så började hon genast att gråta.När bomberna faller så är det mot Tariqs hus hon kollar så att han inte blir träffad igen, hon tycker om honom väldigt mycket. De båda är kära i varandra. Tariq skyddar Laila mot dom som är dumma mot henne och ger igen på mobbarna.Laila och hennes pappa Babi gör oftast saker tillsammans, Babi älskar Laila väldigt mycket och bryr sig om henne. Lailas mamma tänker jätte mycket på de döda bröderna och sitter oftast inne på sitt rum, hon bryr sig inte så mycket och det blir laila ledsen över. Att hon inte kan försöka gå vidare utan bara tänker på det förflutna istället.
”Men det är sant, sa Babi, det här är en bra tid av vara kvinna i Afghanistan. Och det kan du dra fördel av, Laila. (S.133)”Hennes pappa menar att samhället har förändrats nu, kvinnorna har det inte lika hårt som det va innan. De får bestämma mera och säga sin åsikt. Så som det står i boken om Lailas och Mariams liv så är nog inte livet så lätt, man kan ju kalla det för slaveri som Mariam gör.Hon gör allting som hennes man säger för att han ska tycka om henne, men hon får endast skit tillbaka. Nej, alltså jag håller inte med honom fullt ut, men visa saker.
Orden:
Inqilabi-flicka = revolutionsflicka
Pari = skönhet
Salam=Hej
// Jennie
Laila är en tjej som är 9 år gammal, men i huvudet och kroppen är hon mycket äldre. Laila är väldigt smart och begåvad hon kan det mesta redan vid 9 år åldern. Laila umgås med grannpojken Tariq väldigt mycket, Tariq har vissat sitt protesben för laila, när laila fick känna på den lilla stumpen som fanns kvar så började hon genast att gråta.När bomberna faller så är det mot Tariqs hus hon kollar så att han inte blir träffad igen, hon tycker om honom väldigt mycket. De båda är kära i varandra. Tariq skyddar Laila mot dom som är dumma mot henne och ger igen på mobbarna.Laila och hennes pappa Babi gör oftast saker tillsammans, Babi älskar Laila väldigt mycket och bryr sig om henne. Lailas mamma tänker jätte mycket på de döda bröderna och sitter oftast inne på sitt rum, hon bryr sig inte så mycket och det blir laila ledsen över. Att hon inte kan försöka gå vidare utan bara tänker på det förflutna istället.
”Men det är sant, sa Babi, det här är en bra tid av vara kvinna i Afghanistan. Och det kan du dra fördel av, Laila. (S.133)”Hennes pappa menar att samhället har förändrats nu, kvinnorna har det inte lika hårt som det va innan. De får bestämma mera och säga sin åsikt. Så som det står i boken om Lailas och Mariams liv så är nog inte livet så lätt, man kan ju kalla det för slaveri som Mariam gör.Hon gör allting som hennes man säger för att han ska tycka om henne, men hon får endast skit tillbaka. Nej, alltså jag håller inte med honom fullt ut, men visa saker.
Orden:
Inqilabi-flicka = revolutionsflicka
Pari = skönhet
Salam=Hej
// Jennie
fredag 13 mars 2009
Uppgift 2
"Nu vet du hur ditt ris smakar. Nu vet du vad du har gett mig i det här äktenskapet. Dålig mat och inte är dugg mer." (s 103, slutet av Del 1)
Citatet är fruktansvärt hemskt, att man kan komma på att göra en sådan sak mot en livs levande människa. Mariam gör allt för honom, hon städar, lagar mat och gör precis det han vill att hon ska göra. Tillbaka som ”tack för hjälpen” är ett slag i ansiktet. Jag vet inte vad jag helst skulle vilja, ett slag i ansiktet eller tvingats tugga stenar..
Laila är en underbar snäll tjej som är nio år (?) Hon bor tillsammans med sin mamma och pappa. Hennes mamma verkar vara underlig, hon bryr sig inte alls om Laila och det är sorgligt. Laila är kär i sin grannpojke Tariq, hon är kär i honom och han i henne. Han skyddar henne och ger igen på dem som är dumma mot henne.
Lailas pappa bryr sig om Laila, dem brukar göra saker tillsammans. Lailas mamma verkar inte vilja se verkligheten som den faktiskt är. Hon tänker på det gamla och kan inte se framåt.
Men det är sant, sa Babi, det här är en bra tid av vara kvinna i Afghanistan. Och det kan du dra fördel av, Laila. (s 133)
Jag tror att han menar att det har varit värre, och de är mycket bättre nu att leva som kvinna än förr. Men det verkar inte vara så lätt att leva som kvinna i Afghanistan. De har svårt att tillfredställa männen, dem blir aldrig nöjda och dem vet nog inte hur mycket en kvinna gör varje dag. Det är slitsamma sysslor som dem håller på med och sen en smäll på käften på det.
Orden jag har lärt mig är:
Salam = Hej
Pari= Skönhet
Inqilabi-flickan = revolutionsflicka
//Emmelie
Citatet är fruktansvärt hemskt, att man kan komma på att göra en sådan sak mot en livs levande människa. Mariam gör allt för honom, hon städar, lagar mat och gör precis det han vill att hon ska göra. Tillbaka som ”tack för hjälpen” är ett slag i ansiktet. Jag vet inte vad jag helst skulle vilja, ett slag i ansiktet eller tvingats tugga stenar..
Laila är en underbar snäll tjej som är nio år (?) Hon bor tillsammans med sin mamma och pappa. Hennes mamma verkar vara underlig, hon bryr sig inte alls om Laila och det är sorgligt. Laila är kär i sin grannpojke Tariq, hon är kär i honom och han i henne. Han skyddar henne och ger igen på dem som är dumma mot henne.
Lailas pappa bryr sig om Laila, dem brukar göra saker tillsammans. Lailas mamma verkar inte vilja se verkligheten som den faktiskt är. Hon tänker på det gamla och kan inte se framåt.
Men det är sant, sa Babi, det här är en bra tid av vara kvinna i Afghanistan. Och det kan du dra fördel av, Laila. (s 133)
Jag tror att han menar att det har varit värre, och de är mycket bättre nu att leva som kvinna än förr. Men det verkar inte vara så lätt att leva som kvinna i Afghanistan. De har svårt att tillfredställa männen, dem blir aldrig nöjda och dem vet nog inte hur mycket en kvinna gör varje dag. Det är slitsamma sysslor som dem håller på med och sen en smäll på käften på det.
Orden jag har lärt mig är:
Salam = Hej
Pari= Skönhet
Inqilabi-flickan = revolutionsflicka
//Emmelie
Uppgift 2
Uppgift 2
Citatet på sidan 103 är hemskt, jag blev så irriterad på hennes man Rashid! Kan inte förstå att han kunde göra så mot henne, hon som har varit så snälla och gjort det han har sagt åt henne att göra så får hon bara skit tillbaka bara för att maten kanske inte smakade det bästa som det nog gjorde men han letade fel! Fel sätt att gör något dumt på!
Laila är en tjej som är snäll och duktig på det mesta. Hon är kär i grannpojken Tariq och han är kär i henne också. Tariq är snäll och skyddar henne mot dom andra duma pojkarna som bor i området vid dom.
Tariq har ett protesben som han visade Laila , och då började hon gråta när hon kände på hans lilla stump!
Och varje gång en bomb kommer så tittar hon alltid så att inte det var Tariq som hade blivit träffad av dig igen.
Laila är en tjej som älskar båda sina föräldrar men hon tycker det är jobbigt för att hennes mamma bara tänker på hennes två döda bröder hela tiden och märker inte att Laila finns också.. Men hennes pappa brukar vara med Laila och göra utflykter och sådant.
Det andra citatet som Babi sa till Laila menar han väl att samhället har blivit bättre och inte lika strängt som det var innan mot kvinnorna, fast egentligen så tycker jag att kvinnorna som lever i Afghanistan inte har så lätt. Dom får göra allt och männen bara klagar, iallfall för det flesta tycker jag. Men dom får ju gå i skolan och få en utbildning så på de sättet är det ju bra. Men efter Laila föddes så vart det krig och där jag ligger ju i boken så har kriget fortsatt. Och jag håller inte med honom alls. Tycker synd om alla kvinnorna som bor där i Afghanistan.
Jag har ingen aning om varför dom inte har översatt hamshira till svenskan, det kanske är ett ord som är för grovt för att skrivas ut i en svensk bok, vet faktiskt inte men dom orden jag har lärt mig lite är nog :
Salam salam= Hej (på persiska)
Inqilabi-flicka = revolutionsflicka
Pari = skönhet
Två som kimberly hade också fastnat för!
Nu är det väl bara att forsätta att läsa boken och se vad som händer här näst!
// Caroline
Citatet på sidan 103 är hemskt, jag blev så irriterad på hennes man Rashid! Kan inte förstå att han kunde göra så mot henne, hon som har varit så snälla och gjort det han har sagt åt henne att göra så får hon bara skit tillbaka bara för att maten kanske inte smakade det bästa som det nog gjorde men han letade fel! Fel sätt att gör något dumt på!
Laila är en tjej som är snäll och duktig på det mesta. Hon är kär i grannpojken Tariq och han är kär i henne också. Tariq är snäll och skyddar henne mot dom andra duma pojkarna som bor i området vid dom.
Tariq har ett protesben som han visade Laila , och då började hon gråta när hon kände på hans lilla stump!
Och varje gång en bomb kommer så tittar hon alltid så att inte det var Tariq som hade blivit träffad av dig igen.
Laila är en tjej som älskar båda sina föräldrar men hon tycker det är jobbigt för att hennes mamma bara tänker på hennes två döda bröder hela tiden och märker inte att Laila finns också.. Men hennes pappa brukar vara med Laila och göra utflykter och sådant.
Det andra citatet som Babi sa till Laila menar han väl att samhället har blivit bättre och inte lika strängt som det var innan mot kvinnorna, fast egentligen så tycker jag att kvinnorna som lever i Afghanistan inte har så lätt. Dom får göra allt och männen bara klagar, iallfall för det flesta tycker jag. Men dom får ju gå i skolan och få en utbildning så på de sättet är det ju bra. Men efter Laila föddes så vart det krig och där jag ligger ju i boken så har kriget fortsatt. Och jag håller inte med honom alls. Tycker synd om alla kvinnorna som bor där i Afghanistan.
Jag har ingen aning om varför dom inte har översatt hamshira till svenskan, det kanske är ett ord som är för grovt för att skrivas ut i en svensk bok, vet faktiskt inte men dom orden jag har lärt mig lite är nog :
Salam salam= Hej (på persiska)
Inqilabi-flicka = revolutionsflicka
Pari = skönhet
Två som kimberly hade också fastnat för!
Nu är det väl bara att forsätta att läsa boken och se vad som händer här näst!
// Caroline
torsdag 12 mars 2009
Del 2...
Förstod ej det med "jfr" men om man ska kommentera det sittatet så var det hemskt, Fick ont i hela munnen och och måde psykist dåligt bara av att täka tanken, urch och fy, Ingen mäniska ska så behandlas...
Laila är en tjej men skin på näsan, Hon är mycket begåvad och ducktig på det mästa.
Hon är otroligt kär i granpojken och han är kär i henne.
Han skyddar henne mot allt och han har endast ögon för henne som han själv säger senare i boken.
Hon är så kär i han och varje gång en bomb faller tittar hon så de inte var han som dom fick dra utt i ravinerna..
Hon är ganska tidigt utväcklad i både huvudet och utseendet.
Hon älskar sin pappa och mamma över allt och allt hon vill är att mamman ska se henne.
Men hennes mamma tänker mäst på de döda bröderna..
Och de gör Laila mycket ledsen.
Men det är sant, sa Babi, det här är en bra tid av vara kvinna i Afghanistan. Och det kan du dra fördel av, Laila.
Kommentar: Han menar att samhälet inte är lika hårt som för, kvinnor har litte egen vilja.
Och dom kan få en utbildning.
Fast samtidigt, det bror på hur insnurpa deras pappor och mammor är i att giftemål ska ske när en friare kommer och hur bra ställt man har det och inte.
Alla har som sakt inte samma förutsättningar som laila. titta bara på mariam tex.
Jag håler inte med honom fult där inte..
Jag har inte fasnat för något ord så där igenterligen eftersom det ligger långt utanför mitt intresse.
Pari = skönhet
inqilabi-flickan = revolutionsflickan
moalim sahib = vänskapligt sinnade
Vet ej varför jag tog dom orden, men jag tänket att några ord måste jag ju ta utt, och där är några som används i boken :D ..
// Kimberly Lundin
Laila är en tjej men skin på näsan, Hon är mycket begåvad och ducktig på det mästa.
Hon är otroligt kär i granpojken och han är kär i henne.
Han skyddar henne mot allt och han har endast ögon för henne som han själv säger senare i boken.
Hon är så kär i han och varje gång en bomb faller tittar hon så de inte var han som dom fick dra utt i ravinerna..
Hon är ganska tidigt utväcklad i både huvudet och utseendet.
Hon älskar sin pappa och mamma över allt och allt hon vill är att mamman ska se henne.
Men hennes mamma tänker mäst på de döda bröderna..
Och de gör Laila mycket ledsen.
Men det är sant, sa Babi, det här är en bra tid av vara kvinna i Afghanistan. Och det kan du dra fördel av, Laila.
Kommentar: Han menar att samhälet inte är lika hårt som för, kvinnor har litte egen vilja.
Och dom kan få en utbildning.
Fast samtidigt, det bror på hur insnurpa deras pappor och mammor är i att giftemål ska ske när en friare kommer och hur bra ställt man har det och inte.
Alla har som sakt inte samma förutsättningar som laila. titta bara på mariam tex.
Jag håler inte med honom fult där inte..
Jag har inte fasnat för något ord så där igenterligen eftersom det ligger långt utanför mitt intresse.
Pari = skönhet
inqilabi-flickan = revolutionsflickan
moalim sahib = vänskapligt sinnade
Vet ej varför jag tog dom orden, men jag tänket att några ord måste jag ju ta utt, och där är några som används i boken :D ..
// Kimberly Lundin
tisdag 10 mars 2009
"Tusen strålande solar" - uppgift 2 (v 11)
"Nu vet du hur ditt ris smakar. Nu vet du vad du har gett mig i det här äktenskapet. Dålig mat och inte är dugg mer." (s 103, slutet av Del 1)
Hej klassen! Hoppas läsningen alltjämt är givande och njutbar (nja, långt ifrån alltid förstås... jfr ovanstående citat). Här kommer i allafall er andra (av fyra) uppgift. Denna gång ska ni ha läst t o m sida 151 och därmed stiftat bekantskap med bokens andra huvudperson, Laila. Vad har du fått för bild av henne hittills?
Men det är sant, sa Babi, det här är en bra tid av vara kvinna i Afghanistan. Och det kan du dra fördel av, Laila. (s 133) Vad menar pappan med detta? Vad har egentligen hänt i landet sedan Laila, "revolutionsflickan", föddes? Hur och varför har samhället förändrats? Till sist - håller du med honom?
Slutligen en liten språklig betraktelse. Vissa ord i boken, t ex hamshira, är inte översatta till svenska. Varför? Nämn något eller några ord du lärt dig på dari/persiska (det språk de flesta i boken talar) och vad du tror att det betyder.
Uppgiften besvarar du även denna gång i ett eget inlägg som du publicerar på bloggen (logga in!). Skriv i löpande text och undvik talspråk. Jag uppmanar på nytt till att skriva i Word och sedan kopiera in i bloggläsaren för att eliminera stavfel och liknande (använd stavningskontrollen!). En halv till en A4-sida i Word är ett lagom omfång. Underteckna med förnamn. Deadline för publicering av inlägg 2 är kommande fredag (13/3).
Förutom det egna inlägget ska du skriva minst en kommentar (i kommentarsfunktionen förstås!), nu till valfri person. Kanske håller du med henne eller honom om något, kanske är det något du vill fråga om o.s.v. Sträva efter att skriva en lite fylligare kommentar denna gång. Känn dig också fortsättningsvis fri och inbjuden att kommentera andra inlägg och fortsätta samtalet där. Underteckna likaledes här med förnamn.
Den som ännu inte fullgjort uppgift 1 bör göra det snarast. För instruktioner se bloggens första inlägg.
Lycka till!
/Åsa
Hej klassen! Hoppas läsningen alltjämt är givande och njutbar (nja, långt ifrån alltid förstås... jfr ovanstående citat). Här kommer i allafall er andra (av fyra) uppgift. Denna gång ska ni ha läst t o m sida 151 och därmed stiftat bekantskap med bokens andra huvudperson, Laila. Vad har du fått för bild av henne hittills?
Men det är sant, sa Babi, det här är en bra tid av vara kvinna i Afghanistan. Och det kan du dra fördel av, Laila. (s 133) Vad menar pappan med detta? Vad har egentligen hänt i landet sedan Laila, "revolutionsflickan", föddes? Hur och varför har samhället förändrats? Till sist - håller du med honom?
Slutligen en liten språklig betraktelse. Vissa ord i boken, t ex hamshira, är inte översatta till svenska. Varför? Nämn något eller några ord du lärt dig på dari/persiska (det språk de flesta i boken talar) och vad du tror att det betyder.
Uppgiften besvarar du även denna gång i ett eget inlägg som du publicerar på bloggen (logga in!). Skriv i löpande text och undvik talspråk. Jag uppmanar på nytt till att skriva i Word och sedan kopiera in i bloggläsaren för att eliminera stavfel och liknande (använd stavningskontrollen!). En halv till en A4-sida i Word är ett lagom omfång. Underteckna med förnamn. Deadline för publicering av inlägg 2 är kommande fredag (13/3).
Förutom det egna inlägget ska du skriva minst en kommentar (i kommentarsfunktionen förstås!), nu till valfri person. Kanske håller du med henne eller honom om något, kanske är det något du vill fråga om o.s.v. Sträva efter att skriva en lite fylligare kommentar denna gång. Känn dig också fortsättningsvis fri och inbjuden att kommentera andra inlägg och fortsätta samtalet där. Underteckna likaledes här med förnamn.
Den som ännu inte fullgjort uppgift 1 bör göra det snarast. För instruktioner se bloggens första inlägg.
Lycka till!
/Åsa
måndag 9 mars 2009
uppgift 1 v.10
Nana, Mariams mamma, är själv så utlämnad. Hon har aldrig haft stöd från sina föräldrar eller pappan till hennes barn. Jalil gjorde henne gravid när hon arbetade som hushållerska för honom. Eftersom att Nana blivit behandlad så illa och blivit utstött känns det nästan som att hon inte har förmågan att älska sin dotter utan kallar henne harami, oäkting. Mariams pappa är en mycket välbergad man, äger bilar och en biograf och har ett bra liv. Honom träffar hon varje torsdag, när hon inser vilket svin pappan egentligen är, efter att hon fått sova ute som en hund, återvänder hon hem till sin mamma, det är chauffören som kör henne hem under protester från Mariam. De hittar Nana hängd i ett träd. Hon har tagit sitt liv för att hon är så olycklig över massa saker, bl.a att Mariam träffar sin pappa och hellre vill vara med honom. Det är även då man inser att mamman nog älskar sin dotter väldigt högt men har p.g.a sitt jobbiga liv inte kunnat visa det. Efter Nanas död flyttar Mariam in hos Jalil, efter en kort stund blir hon bortgift men en äldre man. Hon och Rashid flyttar till Kabul. Rashid börjar nu kräva att Mariam ska bete sig som en hustru. Mariam blir gravid och Rashid är lycklig, efter en tid får hon missfall. Efter missfallet blir Rashid olycklig och sitter bara på sitt rum och röker. Mariam får 6 missfall till, Rashid behandlar henne som smuts. Han misshandlar henne och är otrevlig, han klagar på hennes mat. Allt hon gör är fel, han tvingar henne att äta grus för att hon ska veta hur hennes mat smakar.
Citat 1: Lär dig det här nu min dotter, och lär dig det ordentligt: precis som en kompassnål alltid pekar mot norr, finner en mans anklagande finger alltid en kvinna. Alltid.
Kommentar: Jag tycker att det är ett hemskt citat, sorgligt nog är det ju sant i vissar kulturer och länder. Ingen människa ska behöva leva under förtryck!
Citat 2: Hon minndes något som Nana hade sagt en gång, att varje snöflinga var en suck från en olycklig kvinna någonstans i världen, och att alla de där små suckarna svävade upp till himlen och bildade moln. Sedan bröts de sönder i små, små bitar och föll ljudlöst ner över människorna. "Det är för att vi ska bli påminda om hur kvinnor som vi lider", hade hon sagt. "Hur tyst vi uthärdar allt som drabbar oss"
Kommentar: Det är fint sagt, fast ändå så mår man otroligt dåligt av att tänka på hur mycket dom faktiskt lider. Man glömmer hur många kvinnor i världen fortfarande har det och att läsa den här boken får en att tänka efter, det finns faktiskt värre saker i världen än att bryta en nagel... även fast det inte känns så för tillfället.
/Rosanna Cirillo
Citat 1: Lär dig det här nu min dotter, och lär dig det ordentligt: precis som en kompassnål alltid pekar mot norr, finner en mans anklagande finger alltid en kvinna. Alltid.
Kommentar: Jag tycker att det är ett hemskt citat, sorgligt nog är det ju sant i vissar kulturer och länder. Ingen människa ska behöva leva under förtryck!
Citat 2: Hon minndes något som Nana hade sagt en gång, att varje snöflinga var en suck från en olycklig kvinna någonstans i världen, och att alla de där små suckarna svävade upp till himlen och bildade moln. Sedan bröts de sönder i små, små bitar och föll ljudlöst ner över människorna. "Det är för att vi ska bli påminda om hur kvinnor som vi lider", hade hon sagt. "Hur tyst vi uthärdar allt som drabbar oss"
Kommentar: Det är fint sagt, fast ändå så mår man otroligt dåligt av att tänka på hur mycket dom faktiskt lider. Man glömmer hur många kvinnor i världen fortfarande har det och att läsa den här boken får en att tänka efter, det finns faktiskt värre saker i världen än att bryta en nagel... även fast det inte känns så för tillfället.
/Rosanna Cirillo
lördag 7 mars 2009
Uppgift 1
Till en början ska jag skriva att boken är hur bra som helst, i början var den seg och jag hade ingen aning om att den skulle bli så bra. Boken har jag hört mycket om och hört att den ska vara hur bra som helst. Nu förstår jag precis vad alla pratar om.
Mariam är 15 år gammal och bor med sin nya man Rashid i staden Kabul. Innan hon blev bortgift då bodde hon först hemma hos sin mamma (Nana) och efter hennes död så flyttade hon in till sin pappa Jalil och hans tre fruar. Efter ett tag hemma hos sin pappa så gifter han bort henne till en 45 årig man som heter Rashid och jobbar som skomakare. Hon protesterade en hel del och försökte övertala Jalil till att inte bli bortgift, men det gick inte. Hon behövde flytta på en gång till Kabul med sin nya man.
Mariam relation till sin mamma var inte den bästa. Nana var otrevlig och kallade sin dotter massa fula saker. Hon hade ett aggressivt beteende och såg saker från den mörka sidan. Hon verkade inte vilja Miriams bästa på något sett, Nana tyckte inte alls att hennes dotter skulle gå i skolan som hon ville. Det är bara onödigt och hon ville verkligen inte förverkliga Mariams drömmar. Men efter Nanas död så tänkte Mariam i vissa situationer: vad skulle mamma säga nu, vad skulle hon tänkt och gjort om hon levde? Det är trots allt hennes mamma och hon tyckte väl om henne för att dem har samma kött och blod
Mariam relation till sin pappa var hyfsat bra när Nana levde, hon älskade när hennes pappa kom och hälsade på och ville träffa honom och hennes syskon som han bodde tillsammans med. Hon ville se hans biograf och kolla på en tecknad film som visades där. Men när hon bodde hos honom så ändrade hon uppfattning om honom. Han visade sig nog inte vara den pappan hon trodde, och det var ett stort svek att bli bortgift av sin pappa. Den ända hon hade kvar av sin familj som verkligen betydde något för henne försvann. När hon skulle flytta hem till sin nya make så berättade hon för sin pappa att hon aldrig mer ville se honom, eller höra något av honom. Mer om det har jag inte läst, de ska bli spännande och se vad som händer.
Mariams relation till Rashid är inte den bästa. Hon känner honom inte och vill inte alls bo hemma hos honom. Hon beter sig inte som någon bra fru enligt honom (vilket är förstårligt) och han blir lätt sur på att hon beter sig som hon gör. Hon går och oroar sig när hon är hemma hos honom och är rädd att dem ska ha sex.
Lär dig det här nu, min dotter, och lär dig det ordentligt: precis som en kompassnål alltid pekar mot norr, finner en mans anklagande finger alltid en kvinna. Alltid. (s. 13)
I deras ”liv” så var det så, männen bestämde och hade makten medans vi kvinnor var mindre värda.
Hon mindes något som Nana hade sagt en gång, att varje snöflinga var en suck från en olycklig kvinna någonstans i världen, och att alla de där suckarna svävade upp till himlen och bildade moln. Sedan bröts de sönder i små, små bitar och föll ljudlöst ner över människorna. "Det är för att vi ska bli påminda om hur kvinnor som vi lider", hade hon sagt. "Hur tyst vi uthärdar allt som drabbar oss." (s. 90)
Citatet är ganska fint på något sett. Kanske ingenting jag skulle säga till min dotter men Nana berättade ganska många hemska saker för Mariam. Det är hennes mammas sett på livet, hon verkar vara negativ och se allt mörkt.
Citatet är ganska fint på något sett. Kanske ingenting jag skulle säga till min dotter men Nana berättade ganska många hemska saker för Mariam. Det är hennes mammas sett på livet, hon verkar vara negativ och se allt mörkt.
/Emmelie (det gick inte att hoppa ner en rad när jag skrev texten för att göra nytt stycke. När jag sparar och publicerar de så bir det ändå en hel text. Så nu sitter all text ihop, så ni vet det.)
fredag 6 mars 2009
Uppgift 1
Till att börja med, Gud villkan bra bok :D..
Jag är helt fast i boken.
Jag blir helt tagen och får kalla kårar av den.
Känner med mariam och Lever mig in i hennes liv.
Mariam är en väldigt blygg tjej, som mäst följer strömmen.
Hon älskar sin moder väldigt mycke och hennes moder älskar henne.
Hennes mamma "nana" är en kvinna som för mycke länge sedan tappade tron på livet.
Hon kan inte riktigt svälja saningen och skyller de mesta på mariam.
Hon har blivit lämnad av mannen i sitt liv.
Hon slitter för deras överlevnad. alla mäniskor underviker henne..
Kan lixom inte göra annat en att va bitter, och ibland värkar hon ganska så elak men jag tror att hon Älskar sin dotter Mäst av allt och tänker sig inte riktigt för, Hon värkar inte häller kunna behärska sina vredes utbrott.
Mariams pappa är en svag man.
Han älskar oxå sin dotter väldigt mycke, men han vill inte ta hand om henne då han är rädd för att folk ska se ner på honom.
Eftersom att hon är en oäkting..
Hans 3 fruar fixar därför en man ått mariam som heter något på r.
Dom säger att han har pengar att försörja henne och att hon ska få flytta med honom.
Hon ber hennes far att göra något, men han sturrar bara utt i tomma intet.
Dagen efter blir det bröllop.
Och samma dag åker mariam och hennes man tillbax till hans stad 62 mil där ifrån.
Mariam oroar sig hela tiden att han ska ha sex med henne.
Hon är ju bara 15 år och han är 45.
Hon får ej gråtta i hans närvaro, och inerst inne är hon väldigt rädd för honom.
Det värkar ej som han vill att hon skall vara rädd, men han är en stor och grov man med mycke mörk röst.
Och han har all mackt över lilla henne.
Klart som fan hon e skraj..
Lär dig det här nu, min dotter, och lär dig det ordentligt: precis som en kompassnål alltid pekar mot norr, finner en mans anklagande finger alltid en kvinna. Alltid. (s. 13)
Allt sådant som hennes mor sa lätt då hårt och elakt och som en löngn för att avskrämma mariam och få henne att stana hos sin mor.
men hennes mor värkade ej villja mer en väl.
För i deras sammhälle var det så.
Mänen var det inget fel på, Dom bestämde.
Kvinnan var inte mer värd en skit..
Hon mindes något som Nana hade sagt en gång, att varje snöflinga var en suck från en olycklig kvinna någonstans i världen, och att alla de där suckarna svävade upp till himlen och bildade moln. Sedan bröts de sönder i små, små bitar och föll ljudlöst ner över människorna. "Det är för att vi ska bli påminda om hur kvinnor som vi lider", hade hon sagt. "Hur tyst vi uthärdar allt som drabbar oss." (s. 90)
Jag tycker att det är ett väldigt vackert citat till att börja med.
Det är även något man skulle kunna få höra en idag.
Samtidigt som nana inte menade något illa, tror jag att hon kan ha skrämt upp mariam väldigt mycke alla dessa hemskheter hon berätta..
Jag tycker mariam gjorde rätt i at bara gå från sin papa och inte ge han den sissta blicken, de tog hårdaren allt annat.
// Kimberly Lundin
Jag är helt fast i boken.
Jag blir helt tagen och får kalla kårar av den.
Känner med mariam och Lever mig in i hennes liv.
Mariam är en väldigt blygg tjej, som mäst följer strömmen.
Hon älskar sin moder väldigt mycke och hennes moder älskar henne.
Hennes mamma "nana" är en kvinna som för mycke länge sedan tappade tron på livet.
Hon kan inte riktigt svälja saningen och skyller de mesta på mariam.
Hon har blivit lämnad av mannen i sitt liv.
Hon slitter för deras överlevnad. alla mäniskor underviker henne..
Kan lixom inte göra annat en att va bitter, och ibland värkar hon ganska så elak men jag tror att hon Älskar sin dotter Mäst av allt och tänker sig inte riktigt för, Hon värkar inte häller kunna behärska sina vredes utbrott.
Mariams pappa är en svag man.
Han älskar oxå sin dotter väldigt mycke, men han vill inte ta hand om henne då han är rädd för att folk ska se ner på honom.
Eftersom att hon är en oäkting..
Hans 3 fruar fixar därför en man ått mariam som heter något på r.
Dom säger att han har pengar att försörja henne och att hon ska få flytta med honom.
Hon ber hennes far att göra något, men han sturrar bara utt i tomma intet.
Dagen efter blir det bröllop.
Och samma dag åker mariam och hennes man tillbax till hans stad 62 mil där ifrån.
Mariam oroar sig hela tiden att han ska ha sex med henne.
Hon är ju bara 15 år och han är 45.
Hon får ej gråtta i hans närvaro, och inerst inne är hon väldigt rädd för honom.
Det värkar ej som han vill att hon skall vara rädd, men han är en stor och grov man med mycke mörk röst.
Och han har all mackt över lilla henne.
Klart som fan hon e skraj..
Lär dig det här nu, min dotter, och lär dig det ordentligt: precis som en kompassnål alltid pekar mot norr, finner en mans anklagande finger alltid en kvinna. Alltid. (s. 13)
Allt sådant som hennes mor sa lätt då hårt och elakt och som en löngn för att avskrämma mariam och få henne att stana hos sin mor.
men hennes mor värkade ej villja mer en väl.
För i deras sammhälle var det så.
Mänen var det inget fel på, Dom bestämde.
Kvinnan var inte mer värd en skit..
Hon mindes något som Nana hade sagt en gång, att varje snöflinga var en suck från en olycklig kvinna någonstans i världen, och att alla de där suckarna svävade upp till himlen och bildade moln. Sedan bröts de sönder i små, små bitar och föll ljudlöst ner över människorna. "Det är för att vi ska bli påminda om hur kvinnor som vi lider", hade hon sagt. "Hur tyst vi uthärdar allt som drabbar oss." (s. 90)
Jag tycker att det är ett väldigt vackert citat till att börja med.
Det är även något man skulle kunna få höra en idag.
Samtidigt som nana inte menade något illa, tror jag att hon kan ha skrämt upp mariam väldigt mycke alla dessa hemskheter hon berätta..
Jag tycker mariam gjorde rätt i at bara gå från sin papa och inte ge han den sissta blicken, de tog hårdaren allt annat.
// Kimberly Lundin
Uppgift 1
Uppgift 1
Miriam är 15 år gammal och bor nu med sin nya man Rashid i Kabul. Det är mannen som hon har blivit bortgift till av sin pappa och hans tre fruar.
Inann hon blev bortgift bodde hon hos sin pappa, Jalil och hans tre fruar i staden Herat efter att hennes mamma Nana dog. Rashid är 45 år gammal och jobbar som skomakare och kunde försörja Miriam sa dom tre fruarna till henne. Hennes pappa sa inget utan lät dom bestämma att hon skulle bli bortgift. 65 mil bort sattes hon på en buss och resten till sin nya man. Miriam trivs inte alls utan är rädd att han ska snart tvinga henne att ha sex. Hon vill bara åka hem men har ingen att bo hos där hemma!
Relationen till Rashid är inte så bra, hon trivs inte alls i den situationen hon är i nu. Hon vill åka hem och inte stanna kvar där hos honom. Hon är rädd och känner sig otrygg i hans hus. Men Rashid gillar henne väldigt mycket men blir sur för att hon beter sig som en hustru. Relationen till hennes mamma Nana var från början sådär. Fast hon gillade henne mycket så ogillade hon henne för att hon kallade henne så mycket duma saker. Innan hon dog så sa hon massa saker och Miriam var hennes allt, utan henne kunde hon inte leva! Henne mamma var undlig. Men efter Nanas död saknar Miriam henne allt mera och önskar att hon kunde lyssna till henne. Hennes pappa Jalil hade hon en bra relation till från början. Han kom och träffa henne varje torsdag och han gav henne alltid fina presenter och lärde henne saker och berättade berättelser men sen efter hon flyttade hem till honom och att han gifte bort henne så började hon hata honom och ville inte träffa han någon mera.
Miriam är en bra och en tjej som vet vad hon vill. Hon kämpar och försöker. Hon är envis också och det gillar jag med henne att hon verkligen försöker. För hon vill så himla mycket men kan inte få det hon vill.
Hon är en person som vågar säga vad hon tycker och tänker och jag hoppas att senare i boken att hon kan kämpa ännu mer och att hon kommer må bättre!
// Caroline
Miriam är 15 år gammal och bor nu med sin nya man Rashid i Kabul. Det är mannen som hon har blivit bortgift till av sin pappa och hans tre fruar.
Inann hon blev bortgift bodde hon hos sin pappa, Jalil och hans tre fruar i staden Herat efter att hennes mamma Nana dog. Rashid är 45 år gammal och jobbar som skomakare och kunde försörja Miriam sa dom tre fruarna till henne. Hennes pappa sa inget utan lät dom bestämma att hon skulle bli bortgift. 65 mil bort sattes hon på en buss och resten till sin nya man. Miriam trivs inte alls utan är rädd att han ska snart tvinga henne att ha sex. Hon vill bara åka hem men har ingen att bo hos där hemma!
Relationen till Rashid är inte så bra, hon trivs inte alls i den situationen hon är i nu. Hon vill åka hem och inte stanna kvar där hos honom. Hon är rädd och känner sig otrygg i hans hus. Men Rashid gillar henne väldigt mycket men blir sur för att hon beter sig som en hustru. Relationen till hennes mamma Nana var från början sådär. Fast hon gillade henne mycket så ogillade hon henne för att hon kallade henne så mycket duma saker. Innan hon dog så sa hon massa saker och Miriam var hennes allt, utan henne kunde hon inte leva! Henne mamma var undlig. Men efter Nanas död saknar Miriam henne allt mera och önskar att hon kunde lyssna till henne. Hennes pappa Jalil hade hon en bra relation till från början. Han kom och träffa henne varje torsdag och han gav henne alltid fina presenter och lärde henne saker och berättade berättelser men sen efter hon flyttade hem till honom och att han gifte bort henne så började hon hata honom och ville inte träffa han någon mera.
Miriam är en bra och en tjej som vet vad hon vill. Hon kämpar och försöker. Hon är envis också och det gillar jag med henne att hon verkligen försöker. För hon vill så himla mycket men kan inte få det hon vill.
Hon är en person som vågar säga vad hon tycker och tänker och jag hoppas att senare i boken att hon kan kämpa ännu mer och att hon kommer må bättre!
// Caroline
Uppgift 1
Mariam är en tjej på 15 år som nu bor i kabuil med sina nya man! Hon bodde innan hos sin pappa och hans 3 fruar, Mariams pappa Jalil gifter bort mariam till en 45 årig man. Och hon protesterar mycket men det går ej att övertala sin pappa, hon måste då flytta på en gång till kabuil med sin nya man Rashid och hon trivs verkligen inte hemma hos honom och vill mer än allt bara åka tillbaka hem!
Mariams relation till sin mamma Nana va väll sådära, innan nana dog så va deras relation rätt så normal. Mariam tyckte om sin mamma men hennes mamma va väldigt speciell, hon hade mycket agritioner och beteede sig ohyfsat dåligt, kallade mariam fula saker.Men nu efter att nana har dött så saknar Mariam henne väldigt mycket. Hon tänker på sin mamma hela tiden, vad mamma hade sagt eller vad mamma hade gjort.Mariams relation med hennes pappa va väll inte den bästa, han gifte bort henne och efter det så ville inte hon att han skulle höra av sig, hon ville inte se honom någon mera. Jag vet inte om de träffas igen har inte kommit så långt i boken. Mariams relation med Rashid är inte bra, hon tycker inte om honom alls! Hon vill bara åka hem igen, hon vill inte stanna kvar hos honom och är jätte rädd för att han snart ska ha sex med henne! Hon är jämt och ständigt orolig när hon befinner sig i hans hus. Men rashid tycker jätte mycket om Mariam och blir sur på henne för att hon inte beter sig som en hustru.
Jag tycker faktist om Mariam, hon verkar så säker på sig själv och vet exakt vad hon vill! Hon är väldigt bestämd och envis så gott som det bara går. Hon vågar säga ifrån och gör inte som alla säger till henne.
// Jennie
Mariams relation till sin mamma Nana va väll sådära, innan nana dog så va deras relation rätt så normal. Mariam tyckte om sin mamma men hennes mamma va väldigt speciell, hon hade mycket agritioner och beteede sig ohyfsat dåligt, kallade mariam fula saker.Men nu efter att nana har dött så saknar Mariam henne väldigt mycket. Hon tänker på sin mamma hela tiden, vad mamma hade sagt eller vad mamma hade gjort.Mariams relation med hennes pappa va väll inte den bästa, han gifte bort henne och efter det så ville inte hon att han skulle höra av sig, hon ville inte se honom någon mera. Jag vet inte om de träffas igen har inte kommit så långt i boken. Mariams relation med Rashid är inte bra, hon tycker inte om honom alls! Hon vill bara åka hem igen, hon vill inte stanna kvar hos honom och är jätte rädd för att han snart ska ha sex med henne! Hon är jämt och ständigt orolig när hon befinner sig i hans hus. Men rashid tycker jätte mycket om Mariam och blir sur på henne för att hon inte beter sig som en hustru.
Jag tycker faktist om Mariam, hon verkar så säker på sig själv och vet exakt vad hon vill! Hon är väldigt bestämd och envis så gott som det bara går. Hon vågar säga ifrån och gör inte som alla säger till henne.
// Jennie
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
